Sunrise

älska. det är vad det handlar om. visst?

precis just nu, inne på ett sentimentalt kapitel i mitt liv (igen). ser så otroligt många möjligheter. villvillvill så mycke, men vet fortfarande att ja int kan allt fast ja sku önska. sku kunna sitta o diktera precis hu ja vill ha de, in i minsta detalj altså. den doften, den vinden, de människorna, de grälen, de leendena, de orden, de skavsåren, den känslan, den smaken, den platsen, den tryggheten. Men egentligen tror ja de blir bäst om ja låter de va som de ska bli. ja kan int göra allt o ja ska försöka hålla mej ti de. men vad ja kan de ska ja göra. älska.

ibland blir man sådär pinsamt medveten om hur otroligt oobservant man e. Jag bara undrar altså. vet du hur många piggar en gaffel har? vet du åt vilket håll du vrider nyckeln i din hemdörr? hur många gånger snoozar du innan du stiger upp? trycker du avbrytaren uppåt eller neråt för att sätta på lampan i ditt sovrum? svänger du kranen åt vänster eller höger för att få varmt vatten i köket? håller du i koppen eller koppens öra när du dricker? med hur många fingrar isåfall? pinsamt altså. men det tar ju en stund innan man kommer på såntdär.

nu ska jag annars tillkännage några fruktansvärda sannigar. På grund av att jag faktiskt lämnat in årets sista uppsats kan jag äntligen konstatera att mitt första studieår är avklarat (hemska saaker altså!) OCH under det året har jag faktiskt inte ätit nudlar en ända gång! tänka sig.

I och med att mitt studieår är slut betyder det dessutom att det är sommar och jag måste bekänna några saker till. jag tycker inte om jordgubbar. eller vaniljglass för den delen heller, framförallt inte pehmis altså. åånej. för mej e sommar mera åt dedär rabarbersafthållet :)

när man e vuxen får man bestämma själv, så e de. nu e de sommar.

Ja e så lycklig ibland att ja sku kunna avsluta mitt livskapitel här för att bar få var med min himmelske pappa. kan man vara för lycklig för ingenting? de konstiga är att jag mänskligt sett har så väldigt lite att vara glad för.okej det är int sant, int riktigt. men att stiga upp tidigare än på hela våren- frivilligt, för att hinna lägga sig på golvet och le i takt me lovsång. Arma! att skratta åt kontot som bara aldrig tar slut utan förökar sig själv eller nåt. Att skriva slutarbete om det allra tyngsta utan att falla ihop utan faktiskt kunna bli starkare av det, att sitta i datasalen från morgon till kväll med hörlurar på och utesluta allt för att kunna vara lycklig.

den dan kommer då jag får dela lycka med någon.den dan kommer hela tiden, och det är det som är det bästa, alla dagar är till för att få en galet glad. jag behöver inte mer spara lyckoruset i en burk för sämre dagar, för jag litar på att Han har mer att ge.

Apg 2:28     Du har visat mig livets vägar, och du skall uppfylla mig med glädje inför ditt ansikte.