Sunrise

Torsdagkvällen och fredagkvällen va nog speciella. int så att ja kanske sku ha haft såna känslor som ja tänkt, men de e int de viktigaste. Polen har fortfarande inte lyckats övertyga mig. Förutom att vi dansade igenom konserten i spöregn och slutade i en megaler och vattenpöl så man kände att man lever, och förutom att man kör dramat i parker och på asfalt så ja int vet va ja ska göra av mitt knä och min armbåge. detta är team. Att må fantastiskt bra och fruktansvärt dåligt om vartannat medan man sover 9 personer i ett rum ämnat fört typ 4 och tvingas ha alla sina tillhörigheter UNDER sängen, att måla och göra doing good utan att förstå instruktionerna. Men inget av detta är altså det det handlar om.

De handlar om mötena, som me tjejen ja mötte denna vecka då altså. Som absolut fått nån slags förtroende för mig på grund av dramat som hon blivit så berörd av. Helt otroligt. Att gå via tolk blir plötsligt inge problem då man verkligen får se brutna människor och få ge nåt av de man har. Oj, ja vet att ja flummar men de e svårt att förklara allt man är med om. Sku ja kunna polska sku ja göra allt för att stanna kvar och ba få uppmuntra den tjejen, också fast jag somsagt annars verkligen int har lyckats få hjärta för polen.

hmhm. imorgon bär det av till kroatien, 15timmar i buss. O ja har så arma svårt att fatta att sen e de slut. 40 timmar buss till, men sen. slutt kaputt.

16 personer i ett svettigt rum. Häärlig känsla! snart påväg, väldigt snart. Fiilisen på topp efter en dag på stranden me de skönaste människorna :) hur härligt som helst. Vet inte va ja ska säga fö ja e så fruktansvärt på bra humör. ahahaha!

next time maybe eskilstuna!

( för er som inte vissta så e ja påväg 4 veckor på team, sverige belgien, polen o kroatien. två veckor intensiv träning avklarad o nu bär de av för mera blåa knän)

kolla in Lifehouse- Everything

måst ba lägga in ett snabbt Hemska saker vilket underbart liv man lever då man får vara med om allt detta! wow. fy vad jag ser fram emot sommaren. misstänker att det är någon slags tidsoptimism som slagit oss som bor "hemma" under träningen för jag har definitivt lämnat allt till sista minuten och att typ tvätta fönster och rensa upp bedrumsöversvämmning och ringa familjen och packa typ känns lite tungt med tanke på att utgånsläget är att man får sova 6 timmar per natt..hm. nån gång behöver ja sova ut, de vet jag.men när?

jag har blåmärken o myggbett så de räcker o blir över, men arma va ja e lycklig över att få vara ett Guds barn, precis just nu.