Sunrise

nåntig ja inså denna vecka va hur mitt hittils så råddiga yrkesval int alls va så komplicerat som ja trodde. tänk va glad man kan bli fö sånt, att man som int e helt kluven. fast okej, de ska medges, åsnebryggan e ganska lång. Hursomhelst. för er som int kände mej på den tiden så var ett av mina allra första drömyrken hovslagare (jep, de e här du ska säga what!?). tyckte ba att hästar va så respektingivande o att de sku ha vari häftigt att jobba så mycke utomhus. sen nånstans insåg jag att kanske de int e hästarna som drar utan just utomhus o fundera iställe på att söka in till trädgårdsmästare. hu mysigt som helst altså, peta i jord o prata me växterna. jep, de sku ha vari kul! men nu blev de endå så att ja också gärna ville ha människor runt omkring mej o fundera så iställe på silversmed dit ja också faktist var på inträdesprov. Hur det sen kom sig att jag aldrig började där hade väl delvis med min osäkerhet på ifall det verkligen var det jag ville, men också för att jag insåg att det är roligare att få experimentera mer med billigare ingredienser. Inställd som jag var på att istället då flytta ti jeppis o bli bagare/konditor va steget inte stort att ändra slutdestinationen till vasa. Måst säga att ja själv ha fundera en hel del över att jag verkligen ha typ flackat runt och inte riktigt kunnat bestämma mig för vad jag vill göra. Trots de visste jag ju att jag vill jobba med något kreativt och använda mina händer. min aha-upplevelse kom altså näg jag nånstans stod och paketerade mitt femtielfte bröllopspaket på pentik för denna vecka att det finns en till gemensam faktor. mysfaktorn, det faktum att jag får gå omkring i förkläde altså. fåning egentligen, men de e ju faktiskt helt sant!

Nu skriver jag inte dethär för att jag försöker övertyga någon om att jag behöver ett nytt förkläde, för dem har jag så de räcker åt er alla också.utan ba för att någon kanske nångån förstår sig bättre på mej en dag me den kunskapen.det är annars nåt jag lärt mig under det senaste året, att ju mer man delar med sig av sig själv, desto mer förtsådd blir man, desto större är den glädje man får dela o allt de andra som åtminstone min mommo ibland men ytterst sällan brukar påminna mej om.

den ena dagen är den andra lik, nä ja tror faktiskt int de. ha gått å grubblat över ifall jag verkilgen vill bryta denna intet-tillvaro genom att gå tillbaka till vardagen. men när ja börja fundera närmare på vad min vardag hittils inneburit och vad jag nu lever i blev det att välja. allt va team ha inneburi, hela sommaren, alla människomöten, alla känslostormar o spontaniteter.samtidigt mycke jobb, både hemma o ute i världen. i nåt skede kommer endå tanken ifatt allt vad jag håller på o ja inser att ja trots allt saknar min inrutade kalender. vem vet, kanske ja e lite miljöförstörd me tanke på programmens intensivitet, men visst e de skönt ibland att ha vettiga saker att göra också, annat än att fundera om det endå ida e dags att tvätta de fönster som blev otvättade i maj, eller om de kanske sku bli en hel bok läst i sommar endå..

dessutom. min vardag betyder ju inte skola jobba sova äta utan också allt de roliga som man trots allt in kan syssla me på team. som att faktiskt få inreda en lägenhet, eller nylandspendla, eller köpa ring ur leksaksautomater, eller tala i telefon nästan utan att det blir dyrt. ingenting påminner om de andra, ingen da e som igår.å de e no precis så de ska va.

Känslona ba sköjler över mig nuförtiden, den ena vågen efter den andra. Förrgårkvällen va de förtvivlat smärtsamt, dagen efter så otroligt bra så man int vet vart man ska ta vägen, precis nu brottas jag med enorm längtan efter att få komma hem o känna sig hemma. yträffa människor som jag int riktigt hunnit känna av att jag saknade så mycket! samtidigt vill jag att detta aldrig aldrig ska ta slut. jag älskar detta kappsäckliv med tajta cheman och flippade kvällar, med dikter av teamets poet och sånger av teamets dramaqueen! mysstunder me min tvillingsjäl och ptarstunder me min andra hälft. för att int tala om allt man får lära sig av sin förebild :D

två kvällskonserrter kvar arma dagar.arma dagar