Sunrise

äntligen :D

2008-11-28T13:08:14+01:00

Fröjd och glädje! Höstens största projekt är inlämnat. Sitter fortfrande i pyjamas och har ÄNTLIGEN ledigt ett halvt veckoslut i nyland. Skumt att komma hem och upptäcka att man e totalt ensam här. Men de blir en massa annatkul än att brottas med lillebror iställe. tror bestämt ja ska ta min kamera och se vart stigen bär. Fy va ja e på bra humör! :D:D

sku ja kunna sku ja sätta in en sång. men min fina dator ville int riktit gå me på det. å andra sidan ha den just hålli på me ett word-dokument av storleken 120kb (6000 ord). sången kommer senare.lovar. ha de underbart!

Snöbollskrig

2008-11-25T10:00:29+01:00

Vilken härlig kväll altså! stod flera gånger o fundera: tänk att ja lever här o nu. tänk att de e så bra! Va ut o äta me studiekompisana o de va hu kul som helst faktist. Planera julfesten då vi ska dra julevangeliedrama på respektive breda dialekter :D ojojoj. Snabbt hem o vända o sen vidare ti nästa ställe. Kom precis ti efterrätten o ett kaos av folk! härliga tider. Glass me rosenvatten va no en av de intressantare smakena i höst. men gott! efter några nostalgilåtar kom någon med förslaget. snöbollskrigförslaget. o vips va man påväg ut, lycklig över att äga ett par röda vantar men harma sig över att man int hade nån mössa. uuh julfiilis! femton pers o nästan snöbollsnö= ja, krig. Vilt va de o blöt ble man. Plötsligt öbvergick kriget i en lovsångskör o människorna som gick förbi måst nog ha undra va vi riktit syssla me :) uunderbart. så va de någon (inga namn publiceras på denna blogg) som kastade en oskyldig snöboll o kriget var all igen.

när tårna fö länge sen va försvunna o snön innanför tröjan sakta hade börjat smälta tog vi i med gemensamma krafter för att hitta en knippe borttappade nycklar. marchmarch. arma va stort område vi röjt upp! o arma va många olika ställen den kunde vara på (av förekommen anledning)! en bönering blev resultatet, o även om nycklarna inte hittades där o då har vi en mäktig Far.

två gånger pesad av någon med lånade vantar. men, de va d värt.

A Farmer

2008-11-22T14:46:16+01:00

Okej, den här berättelsen e int min egen, men jag tyckte den var värd en plats här.

A farmer had some puppies he needed to sell. He painted a sign advertising 4 pups and set about nailing it to a post on the edge of his yard. As he was driving the last nail into the post, he felt a tug on his overalls. He looked down into the eyes of little boy 'Mister,' he said, 'I want to buy one of your puppies.'

'Well,' said the farmer, as he rubbed the sweat off the back of his neck, 'These puppies come from fine parents and cost a good deal of money.'
The boy dropped his head for a moment. Then reaching deep into his pocket, he pulled out a handful of change and held it up to the farmer.

'I've got thirty-nine cents. Is that enough to take a look?'
'Sure,' said the farmer. And with that he let out a whistle. 'Here, Dolly!' he called. Out from the doghouse and down the ramp ran Dolly followed by four little balls of fur. The little boy pressed his face against the chain link fence. His eyes danced with delight.

As the dogs made their way to the fence, the little boy noticed something else stirring inside the doghouse.Slowly another little ball appeared, this one noticeably smaller. Down the ramp it slid. Then in a somewhat awkward manner, the little pup began hobbling toward the others, doing its best to catch up....

'I want that one,' the little boy said, pointing to the runt. The farmer knelt down at the boy's side and said, 'Son, you don't want that puppy. He will never be able to run and play with you like these other dogs would.'

With that the little boy stepped back from the fence, reached down, and began rolling up one leg of his trousers.. In doing so he revealed a steel brace running down both sides of his leg attaching itself to a specially made shoe.

Looking back up at the farmer, he said, 'You see sir, I don't run too well myself, and he will need someone who understands.' With tears in his eyes, the farmer reached down and picked up the little pup. Holding it carefully he handed it to the little boy..

'How much?' asked the little boy. 'No charge,' answered the farmer, 'There's no charge for love.'