Sunrise

Det känns som att precis nu som om alla mina andra funderingar och tankar och värderingar och personliga jag fått ge vika för detta stora vita dyra klädesplagg, med tillhörande seremoni o fest som ska förändra mitt liv om ett halvår. Klart ja e grymt glad över att få stiga in i rum efter rum med önskedrömmar hängande på byglar (speciellt då någon som känner en bra kan stå o nicka o skaka på huvudet vartefter), klart ja e glad över att få sträcka fram vänster hand, absolut. Ja e totalärlig då jag säger att de ska bli kul att både planera o genomföra allt. MEN, detta är inte hela livet. Allt e nytt o spännande förstoss, men jag hoppas innerligt att denna torsdag sätter stäck för samtalsämne nummer ett just nu. Misstolka mej rätt: jag uppskattar all uppståndelse och glädje. Vill ba försynt lägga till en önskan om att kunna ses som något annat också. ibland?

Lifehouse- where I want to be