Sunrise

den ena dagen är den andra lik, nä ja tror faktiskt int de. ha gått å grubblat över ifall jag verkilgen vill bryta denna intet-tillvaro genom att gå tillbaka till vardagen. men när ja börja fundera närmare på vad min vardag hittils inneburit och vad jag nu lever i blev det att välja. allt va team ha inneburi, hela sommaren, alla människomöten, alla känslostormar o spontaniteter.samtidigt mycke jobb, både hemma o ute i världen. i nåt skede kommer endå tanken ifatt allt vad jag håller på o ja inser att ja trots allt saknar min inrutade kalender. vem vet, kanske ja e lite miljöförstörd me tanke på programmens intensivitet, men visst e de skönt ibland att ha vettiga saker att göra också, annat än att fundera om det endå ida e dags att tvätta de fönster som blev otvättade i maj, eller om de kanske sku bli en hel bok läst i sommar endå..

dessutom. min vardag betyder ju inte skola jobba sova äta utan också allt de roliga som man trots allt in kan syssla me på team. som att faktiskt få inreda en lägenhet, eller nylandspendla, eller köpa ring ur leksaksautomater, eller tala i telefon nästan utan att det blir dyrt. ingenting påminner om de andra, ingen da e som igår.å de e no precis så de ska va.