Sunrise

jag vet. just nu fyller jag livet med dagar istället för dagarna med liv. fast jag egentligen vill fylla livet med liv.

har iallafall gjort några viktiga grejer inatt då jag borde ha sovit för att orka idag igen med uppstigning 5.15 (som förra veckan, fast då gick kvällarna ännu senare). Jag har sammanställt en mental lista på ord jag lämnat bort sen jag flyttade till vasa! haha! vad som helst för att få ut det mesta av sin vakna tid.meen den är knappast komplett än. iallafall upptäckte jag att ord som:

kiva, håka, tajuu, drischa, moka,hajåå,kunnon, kauhee,muka osv. totalt ha falli bort (lyckligtvis också de grani-inspirerade sjuukt, mega o liiite) Medan jag däremot plockat på mej absolut, najs, tillik och en massa andra som jag plötligt int kommer på (varför har jag aldrig penna o papper vid kudden altså? ja brukar vakna upp så ofta mitt i natten o fundera att jag minsann ska komma ihåg allt jag drömt och tänk till nästa morgon men nehej då).hm.

Nu, kära vänner, ska jag faktiskt sova och sedan först sen ta itu med det jag borde göra.

Nej, än lever jag även om det kanske inte har verkat så. Har bara för mig såna extremt överbefolkade veckor just nu. Kom hem igår kväll och insåg att jag var törstig. Måste riktigt räkna ut att vänta, när drack jag senast? vid lunchen ja just det. O när jag satt mig insåg jag att jag inte heller suttit, sen lunchen. Så kan det gå. men som min mamma brukar säga: man lever på solsken och kärlek. Och det har jag :)

Köpte en ny repeat CD som är heelt fantastisk: Jeremy Camp, mina vänner. Synd bara att jag inte riktigt hinner lyssna på den.. Han har faktiskt mäktiga sångtexter (även om de är mäktigare att lyssna än att läsa dem) Han skriver:

I can't wait until that day where the very one I lived for always will wipe away the sorrow that I've faced. To touch the scars that rescued me from a life of shame and misery. This is why this is why I sing.

Wow! Angående titeln så e de mest på grund av att jag diskuterat döden så mycket denna vecka som jag funderat så mycket kring det hela. Jamena, döden är väl ändå bara en dörr hem, och då vill jag inte att man ska behöva var ledsen! Kom bara att tänka på det. Sen får man gärna servera chokladtårta och sjunga lovsånger också. ba så ni vet.

Nu för alla som ännu inte har fastnat. Jeremy Camp - Slow down time

Nej än lever jag. även om de kanske int ha synats här. Har så totalt ovanligt fulla veckor att de nästan int e sant. Kom hem igår på kvällen o insåg att jag var törstig. Måste räkna ut att vänta, ha ja drucki nåt idag? så insåg jag att de hade ja ju visst, vi lunchen. När jag satt mej ner måste jag räkna ut att oj, jag har visst int suttit sen lunchen heller :) måst ha levt i nån slags vakum, fö ja hade int ens märkt årets första skavsår och hälen var färgad därefter. men, som min mamma brukar säga: Man lever på kärlek och solsken. Och de får jag hålla med om.

Köpte äntligen min nyaste repeatCD: Jeremy Camp. Heelt fantastiskt, fast ja sku gärna hinna lyssna på den också. Han skriver iallafall så mäktigt i en sång (ännu mäktigare att höra den dock):

I can't wait until that day where the very one I lived for always will wipe away the sorrow that I've faced. To touch the scars that rescued me from a life of shame and misery. This is why this is why I sing.

Och vad beträffar rubriken tänkte jag bara meddela såhär så att det int glöms bort, jag vill ha en glad begravning. Ha diskutera döden så mycket denhär senaste veckan, den är ju trots att bara en dörr hem. Ja vill int att människor ska se ledsna ut för den skull. Sen får det gärna bjudas på chokladtårta och sjungas lovsånger också.

Jeremy Camp - Slow down time