Sunrise

Nej, än lever jag även om det kanske inte har verkat så. Har bara för mig såna extremt överbefolkade veckor just nu. Kom hem igår kväll och insåg att jag var törstig. Måste riktigt räkna ut att vänta, när drack jag senast? vid lunchen ja just det. O när jag satt mig insåg jag att jag inte heller suttit, sen lunchen. Så kan det gå. men som min mamma brukar säga: man lever på solsken och kärlek. Och det har jag :)

Köpte en ny repeat CD som är heelt fantastisk: Jeremy Camp, mina vänner. Synd bara att jag inte riktigt hinner lyssna på den.. Han har faktiskt mäktiga sångtexter (även om de är mäktigare att lyssna än att läsa dem) Han skriver:

I can't wait until that day where the very one I lived for always will wipe away the sorrow that I've faced. To touch the scars that rescued me from a life of shame and misery. This is why this is why I sing.

Wow! Angående titeln så e de mest på grund av att jag diskuterat döden så mycket denna vecka som jag funderat så mycket kring det hela. Jamena, döden är väl ändå bara en dörr hem, och då vill jag inte att man ska behöva var ledsen! Kom bara att tänka på det. Sen får man gärna servera chokladtårta och sjunga lovsånger också. ba så ni vet.

Nu för alla som ännu inte har fastnat. Jeremy Camp - Slow down time