Sunrise

jag har upptäckt en del den gångna veckan. Tänkt att jag aldrig upptäckt det förr, men det är extremt svårt att svänga. Att hållas stående börjar gå sisådär, men att svänga. vänstersväng går an men oj oj höger är nog min svaghet. Ändå har jag gjort det förut, snowboardat. Man glömmer bara så fort. Dessutom dåna ja knäet i backen på typ andra åket och fast det är två dygn sen vet jag inte var benet tar skut och blåmärket börjar. snacka om att förstärka min knäskräck. Att man får sån arma träningsvärk i armarna och handlederna visste jag int heller. men nu har jag upptäckt det. bättre sent än aldrig. å andra sidan är det värt det. visst e vinter fruktansvärd ibland, men o va ja njuter av att komma nerfarandes i backen (staplande eller stiligt, snowboard eller slalom).

dessutom har jag upptäckt att jag borde ha grymmare respekt för småbarnsföräldrar än jag har. Förutom att jag upptäckt hur dödstrött jag är efter att ha sovit en semikort natt (även om bäddsoffan va hur mysig som helst) vet jag småningom att man verkligen måst ha tålamod med diverse saker. och då menar jag Tålamod med stort T. tålamod med att trycka in samma sked för tredje gången, torka upp det som kommer ut tillbaka och trycka in det pånytt. tålamod med att läsa samma usligt korta bok för femtielftegången och försöka låta lika entusiastisk som förut. tålamod, eller kanske styrka att släpa runt på alla attiraljer som ett barn (tydligen absolut nödvändigtvis) inte klarar sig utan.hur gulligt som helst altså. respekten kommer av att inte vara på besök, utan att verkligen leva i det.på heltid lixom.

men att upptäcka att livet inte behöver vara så komplicerat tråkigt och negativt är naturligtvis bra. att upptäcka att man på seriöst allvar kan glädja sig åt att man nångång för två sommrar sen slog upp ett tält mitt i natten på någon annans gård utan att de visste om det, att valio ändrat design på sina mjölkförpackningar, att man för en gångs skull inte behövde dö under sin väskas tyngd (i och för sig var man redan färdigt död meen), att man vet att det finns någon som ringer en om x antal timmar men framförallt att det nog fixar sig med allt, att det nog finns en plan.som man bara inte behöver veta om just nu.DET är en upptäckt som man borde göra oftare.dagligen.

(delar av denna text är starkt påverkade av skribentens vardag, dock överdrivna till en viss grad)

Dagens människa tar tiden på betydligt större allvar än evigheten

Thomas Kelly

Både spännande och skrämande sku ja säga om helgen som gick. Att laga mat åt 40 afterpulka hungriga ungdomar visade sig vara knepigt, fast det annars gick nästan överförväntan bra. jag VET att jag roar mej i onödan ibland, väldigt ofta egentligen. värför det? för att jag bara är människa, för att jag verkligen tvivlar på vad jag själv kan göra. Alltför sällan sjunger man så man menar. You are stronger, you are stronger.

Helgen var annars också från ett extremvärde till ett annat. Vet int när ja senast ha hasft såna känsloorkaner. 672 på richterskalan. men jag överlever. och jag har en Gud som verkligen är starkare. det litar jag på.

Tänka sej. Fyra år räkna ja att de va sen sist. Ovant? Nä int egentligen.Nä. Fingrarna hade glömt en del , men visst kom jag ihåg hur det sku låta( å nånting säger mej ungefär var fingrarna sku slå). Fenomenalt, va man minns altså! Va helt förbluffad efter en timme o mer på snurrstolen. wow! häärligt altså! plötsligt minns man, det är int samma som att lära sig nåt helt nytt. nånstans finns det nog. Noterna var till ingen hjälp alls. men vem bryr isg om man minns ändå? förstoss, det var lite störande att spela en stund o sen int komma på vad som kommer därnäst- och inte ha en aning om var på pappret man ska börja leta. (hur mång toner har jag månne spela.hm.kan ja va här? stämmer det?) Men jag blev så glad. nöjd över mej själv för en gångs skull. Jag kan! hurra, jag kan! Och även om det var i en källarvåning i ett ganska klaustrofobiskt litet rum med endast en möbel, instängd bakom två ljuddämpande dörrar, kunde jag iallafall.Tänka sej.

Ska genast medge att dethär inte är nåt jag själv kommit på, utan vill ba dela me va ja just läst, okej?

-Låt int din rädsla styra ditt liv. Att leva är en risk och man kan inte tillfredställa alla. Men att int våga utsätta sig för smärta är ofta samtidit att undvika bli använd av Honom. Desutom är det väl dumt att int ta risken att göra andra besvikna på att man int e bra nog, samtidigt som man int e modig nog att följa Honom.

- Se inte nedvärderande på det du har att erbjuda, erbjud det.

( Snälla flickor förändrar inte världen, Lynne Hybels)

hmm. nåt som tål tänkas på.

Jeremy Camp

Ibland. Då ja e riktigt lessen, totalt på sånt humör, brukar ja ta en lång het dusch. Ba låta de rinna. Idag, blev de simhall. Int på badrumsgolve altså, utan riktig. De e ett extremt bra sätt ska ja säga, att simma av o an av o an o de enda man kan gö e fundera. Ibland funderar ja säkert fö mycke, men de e ett bra sätt iallafall. Tyvärr blir ingenting riktigt bättre av att slösa vatten eller fundera. Människor e så knepiga, jag e knepig o de e svårt att veta va som e rätt.klart de.

Ibland. Ofta. Alltid, e de skönt att få krypa ihop under en filt en stund, känna att man har de så otroligt bra. Att ändå ha någon att luta sig mot, en annan att bolla tankar me. Att ha makaroner o tonfisk i skåpet, att ha studieplats i en stad där man inte behöver vara ensam. Att veta att man nog behövs.klart de.

Ibland. skriver ja så konstiga inlägg.hyperfundersamma o dystra. Fast ja kanske egentligen hade tänkt nå helt annat.Ibland e ja däremot förstört trött efter en dag o då blir de bara så.klart de.