Sunrise

Ja har en fantastisk kamera. Men alldeles för lite tid.

Hur ska jag prisa dig, min Gud,

för kärleken du ger?

Dess längd och bredd

och djup och höjd

ej någon mänska ser

Charles Wesley

Mitt i den gråa vardagen upptäckerjag det. Världen är inte svartvit som jag trott. Och den har aldrig ens varit det, inte ens före färg-tvns tid. För faktum är att inte ens det svartvita är svartvitt.

Svart och vitt. Kan man hitta en större olikhet? Vitt som snö i kontrast till det nattavarta. Tills någon tänder månen och snön kan fortsätta gnistra snövit i sin ensamhet. Tur för snövit att hon inte behöver vara ensam. Hennes halvkavaljerer lever och mår finfint. Precis som den gnistrande snön är finfin. Är det förresten sant att snön är blå? varför ritar man blå snö när man är barn? Blåa kullar lite här och lite där passar väl bra tänker man och ritar modigt vidare. Personligen vägrar jag tro att barn ser fel på färger, nej här är det nog de vuxna som lever i sin svartvita värld. Rätt ska va rätt. Snön är vit, punkt. Snövit dessutom, det har den alltid varit. Förutom när den ligger svart, eller snarare grå, vid vägkanten. Barn upptäcker såna där detaljer. Själklart, säger de, snön är också blå. Självklart vet de vem Snövit är. Snövit, det är hon med det röda äpplet, typ. Eller Snövit, det är hon med det svarta håret.

Jag blir galen på dessa färger! Varför heter sagan Snövit? Jag tror bestämt att det är sommar, frid och fröjd. Totalt snöfritt altså. Dessutom är ju tösen svarthårig! Kan man heta Snövit om man är född medsvart hår? Kanske har det-stora-multinationella-företaget fått hela skräpet om bakfoten? Total miss. Kaos. Ungarnas världsbild är krossad Kanske Snövit egentligen dansade runt med en skara gyllengula lockar, ljusa som bara den. Med lite fantasi nästan vita. Men nej vänta, det var en annan story.

Men en vithårig Snövit, hur skulle det vara? Då skulle iallafall namnet stämma, om jag får bestämma. Fast det är sant, med hårfärgen kommer naturligtvis rynkorna och de extra kilona också. Kanske inte helt passande för en hjältinna. Man kunde kanske passa på och dra ner kostnaderna på filmen och anställa första bästa stålmormor,äppel gillar ju för sjutton alla.

Fast kanske det-stora-multinationella-företaget föredrar ungmön ändå. Stålmormor och ungmö, kontrast? Rynkor är ju också ganska svartvita. Antingen har man, eller så är man lycklig. Annars, de sju halvkavaljererna är faktiskt inte heller i sitt esse mera, sina ess? Sju äss? vilken pokerhand! Svartvita förstoss, klöver eller spader. Det kvittar, välj själv.

Fast å andra sidan lever vi ju faktiskt under hårfärgernas gyllene tid. Äh vi skippar Guldlock ren, va? Snövits svarta hår ska väl inte vara så svårfixat. Fab seven? Lite kräm här o lite kräm där och några minuter senare kan hon l'oréalslänga med sitt, öhm, blåskiftande vita hår. Sånt händer. Fast en del tanter verkar inte bry sig. Varför skulle man? Glöm det.

Tillbaka till den perfekta Snöviten. För den perfekta vita färgen är faktiskt bara en vit lögn och ett leende borta. Ja, mitt leende är iallafal borta. För vilken färg lögnen har, det orkar jag bara strunta i.

(texten ingick i Lärkans skoltidning Flingan* vintern 07 men temat kontrast)